Nyanser av brunt

Att dina ögons färg är helt din egen,

och knappast liknar något som jag sett

får mig att tankfull sakta stegen

och söka djupt i minnenas palett

 

I djupet syns den rostade kastanjen

Som värmde min lätt knutna hand,

När jag gick hem en ljummen natt i Spanien,

Och mindes frosten i ett fjärran land.

 

Brun är i grunden alla färgers moder,

Man finner den i det som levt och andats

i ekens bark, i åkerns jord, i rost på skeppets roder

i allt där många skilda färger blandats.

 

Nu ser jag dina ögon, de kastanjebruna,

Vars milda, mjuka sammetsglans,

Får allt som levt och verkat i vår värld, sub luna,

Att skimra över djupet i din regnbågskrans

 

  


Comments